Julstädning

Har definitivt blivit lite smågalen nu, då jag storstädar i min lilla lägenhet som aldrig förr. Ska bli fint till jul. Ska få ut massor av kläder jag inte anväder ut skåpen också, så jag kan få plats med allt det jag faktiskt har på mej :)

För övrigt har jag rensat skafferiet, och slängt bort en hel del gamla papper som jag inte längre behöver ha sparade. Kanon med lite mer plats i lägenheten.

Funderar på att möblera om också, men det är jag inte säker på än....

MammaSally

Några suddiga bilder på Sally som mår riktigt bra på Västbacken.

Magen blir större för var dag och pälsen är riktigt tjock och lurvig.

Hon ser ut som en riktig avelsmärr även om hon kan släppa loss ibland och vara riktigt sprallig :)

Hästägarekannan på Östersund...

... gjorde en chansning då jag anmälde till Östersund igår. Valde att inte bara anmäla ut i punkt 21, utan i första hand till Hästägarekannan. Ångrade mej efteråt, men prissumman lockar, trots att det blir ett tufft lopp. Och när anmälningslistorna kom var hon med, med sina ynka 47 poäng. Klassen på loppet är inte jättebra, men det blir hårt för mej och Kiara från spår 4 på start. Men vi ska kriga, det är ju trots allt Kiaras favoritdistans på 2640 ....

Montélopp med Päran

 

Montéloppet med Päran på fredagen blev tyvärr som det brukar på Östersund. Han gillar nog inte banan. Resultatet var galopp. Hann bara upp bakom bilen, däör han blev lite nervig och galopperade. Surt, speciellt då han var riktigt fin i både värmning, defilering och provstart.

 

 

 

Här är min montésadel, 700 g, blir nog 2 kg med stigbyglar, gjord, brösta och svanskappa.

Gillar den, och även om den är väldigt liten är den riktigt bra att rida i.

 

 Det andra jag alltid har då jag rider lopp är min klocka, TimerGPS. Den är oslagbar, för man ser realtiden på hur fort man kör. Minuset är att jag måste komma ihåg att ladda den...

 

 

Mina glansiga galoppstövlar är det allra bästa att rida i. De är lätta och små, men mycket bekväma. Men kallt om tårna blir det på vintern. Så blir det lopp i fler minusgrader än i fredags får jag nog hitta på nåt annat att ha på fötterna :)

 

Annars är jag jätteglad över att vara tillbaka i sadeln. Känns härligt, och jag tänker rida jobb på Kiara efter nästa lopp och kolla om kanske hon kan bli min nya montéhäst.

 

 

 

Lycka

Vet inte om det riktigt går att beskriva. Men det är en smygande känsla av lycka. Att få vara frisk, glad och lycklig vill väl alla, men det är inte alltid så självklart. Hästarna ger mej också mervärde i vardagen. De kostar väldigt mycket, räkningarna trillar in i postlådan några gånger i månaden, men det får det vara värt.

Idag körde jag på banan med min Kiara. Lycka att vara hästägare och tränare på den hästen. Hon gör sitt bästa och är verkligen pigg nu. Hon vill vara först, hon vill springa fort - och hon gör det också.

Hon är verkligen så fin nu. Bara att hålla i sig och åka med. Hon känns grym, och nu vill vi verkligen ut och visa vad vi går för. Den 16e, på Östersund ska vi ge allt, både jag och min fina tjej.

Vintern på Wången...

Vintern är här. Kände det imorse, och inte blev det bättre av att jag inte hade klätt på mej en tillräckligt tjock tröja. Öronmuffarna till hjälmen var också hemma. Inte så klartänkt på morgonen helt enkelt...

Men därefter rullade det på som vanligt. Mocka, sopa och fixa i stallet. Sedan släppte jag ut Kiara i hagen, hon är så lycklig nu när hennes hagkompis flyttat tillbaka. De är så söta de där två, Kiara och Seven.

Efter det var det banjobb som gällde med Lovisa, som är ett treårigt kallblod. Hon ska starta på fredagen och lite balansering lär behövas, men hon var kanonfin i bakvarv och kom iväg bra från volten, men sen började problemen, hon blev sned och svårstyrd och tappade travet. Men ett boots höger bak, murphy på vänster sida och en sulky med sidostänger kommer att göra susen. Positivt överraskad över hur trevlig hon var att köra. Så på fredagen hoppas jag hon ska få gå ett fint lopp med Svärdan i sulkyn.

Kul med kallblod, undrar varför jag bara har mina varmblodstravare, kanske får köpa mej en hårboll då jag ...

Imorgon står mera kallblodskörning på schemat :)

Sallys historia

Tänkte passa på att berätta min och Sallys historia, då det ibland är nån som undrar varför jag har en häst som henne och varför jag valt att betäcka henne nu då jag egentligen borde ha kvar henne som starthäst och varför jag ens har henne.

 

 

Det började med ett telefonsamtal i januari. Jag hade drömt om att ha egen häst då, men trodde inte jag skulle fixa det ekonomiska och valde att vänta med köp och leasing, hade visserligen ringt några oseriösa samtal på riktigt dåliga hästar, men kände då precis som idag att jag inte vill ha något helt stamlöst.

 

 

Jag hade nog sagt i någon svag stund det till Maria, och i slutet av januari ringde hon och frågade om jag inte kunde ta en häst på leasing. Jag vågade inte då, men vi kom överens om att hästen skulle komma upp på vinterträning 3 månader. Hon hade då inte visat vad hon kunde på banan och var distanserad på Solvalla veckan innan. Jag chansade. Visste att det var nerverna som kunde spöka för henne, men jag ville verkligen ge henne en chans, hon hade ju fint blod i sig.

 

 

Sagt och gjort, en vecka senare var hon på Wången. Minns de första körturerna i skogen då hon var allt annat än lugn, men den travsäkerheten har jag sällan skådat. Ibland åkte jag nog bara med, ibland skrittade vi lugna turer. Humörsdamen kunde vara olika från dag till dag, men då hon blev van vid de nya rutinerna lugnade hon sig.

 

 

I början var jag med på flera licenslopp, var hon alltid visade fin trav och startsnabbhet, och alltid fick fina resor där hon fick avsluta långt fram i fältet. Hon byggdes upp. Jag red in henne en mörk februarikväll. Kastade på sadeln och red iväg. Inga problem, hon var lugnare än vid körning. Häftig känsla då vi kom varandra närmare, hon var ju precis en sådan häst jag gillar, som inte är som alla andra. Hon är snäll, men då hon är nervös är det svårt att komma åt henne. Men det funderade.

 

 

I mars startade vi bygdetrav på Vemdalen. Hon skötte sig exemplariskt och var två i mål, avslutade 16-tempo sista 300 m på isbana. Och jag var nöjd. Det var kul att köra.

 

 

Vi tränade på, men vid en mjölksyramätning visade hon mycket höga laktatvärden. Bakslag. Men en månad senare gjorde vi ett nytt test och då var allt normalt. Det var stressen som gjorde att hon hade som ett pingpong-spel i huvudet. Men vi gav oss inte. Fortsatte jobba. Det blev ridträning i form av dressyr och hon gillade det. Men vår vinterträning tog slut.

 

 

 

Vi fick förlängt en månad. Så hon skulle stanna maj ut. Jag gillade hästen, men hon lyckades inte visa nåt i starten i maj, och då visste jag inte hur det skulle gå. Men då kom samtalet. De ville att hon skulle ha det bra och var villiga att ge bort henne. Ge henne till mej. Tänk. Lilla jag skulle få en häst. Och så blev det. Hon blev min. Visste att det fanns kapacitet där. Visste att bara jag kunde få henne lugn hade jag pengar att hämta på banan.

 

2 veckor senare startade vi på Östersund i den värsta leran jag någonsin kört lopp i. Hon fick rygglopp och sista peng, inte alls gynnad av banan med sitt flacka steg, så det var ju tungt. Men starten var svår från spår 4. Det var trångt och hon var snabb ut. Hon störde medtävlande och jag fick en avstängning. Men jag trodde det bara var spåret.

 

Nästa start blev en gryg månad senare. Hon hade tränat fantastiskt. Hon trivdes och var lugn på betet, och i värmningen var hon lugn och fin i långvagn. Dagen innan hade vi haft problem att volta hemma, hon gillade inte att ha andra hästar runt sig som stressade upp henne. När loppet skulle gå körde jag till start. Kände efter ett varv att hon blev lite skuttig. Tappade så gott som styrningen. Tempot gick inte att reglera. Hon hoppade framåt. Sedan reste hon sig. Men jag trodde jag skulle fixa det. Tredje gången hon hoppade upp i luften var det dock kört. Hon tog sats, hoppade rätt upp, knäckte checken och jag kände att det här inte kommer att sluta bra. Låg på skalmen och fick kämpa mej upp. Körde givetvis ut.

 

Men jag vågade inte längre chansa. Det var inte kul. Varken för mej, för hästen eller för våra medtävlande. Och när det krävdes två omkval gav jag upp. Förstod ju det. Det hade blivit tufft.

Det var då jag ville förvalta det fina blod som finns i henne. Jag ryckte skorna och lastade henne på en annan transport. Hon fick åka iväg till stuteriet. Från full tävlingskondition till avelsmärr på en dag.

 

 Jag kände mej besviken på att jag inte kunde fixa det. Att jag inte kunde få till henne. Men så fick det bli. Samma vecka vann Blended Scotch stochampionatet, och då blev det samma hingst för Sally, Super Photo Kosmos.

 

 

 

Nu är hon dräktig. 5 dagar efter att hon lämnade tävlingsbanan inseminerades hon. Bara en gång seminerad och dräktig på en gång. Det var kanske meningen att det skulle bli såhär.

 

Idag ser hon ut som en isbjörn i sin vinterskrud, och trivs jättebra på sin lösdrift. Kanske det är det här som är lycka. När saker blir så bra även om man inte planerat så från början.

 

På bilderna som Sara tog i våras visar hon den Sally som hon alltid kommer att vara för mej.

Fri. Vild. Otämjbar. Självständig.

 

Precis som jag.

 

 

 

Tisdagströtthet

Ja, vad kan man säga, att jag aldrig lär mej. Det här med deadlines gör att jag får saker och ting gjorda, så även den här gången. I sista stund såklart. Men gjort blev det.

Hade i varje fall en hemtenta som skulle bli gjord tills klockan 10.30 idag och igår satt jag där med mina mindmaps och hade inte rafsat ner ett enda dugg innan klockan 18.00 på kvällen. Så det blev ju en mycket kort natt, men arbetet var inlämnat och klart vid 9.20 i morse, nöjd.

Hur många gånger har jag inte sagt att jag ska jobba lite tidigare, men då motivationen inte infinner sig är det lätt att göra annat. Efter att nu har sovit bort hela kvällen känner jag mej som om jag är mitt gamla jag igen :)

Montélopp på Östersund

På fredagen gäller det igen. Äntligen tillbaka i startlistan och det känns ju underbart.

Rider min gamla kompis Winning Ronin G.C. och han har känts finare och finare för varje gång jag ridit honom, så jag hoppas på ett felfritt lopp nu, för fort kan han gå.

Hoppas att min egen form är bra även på fredagen, senast jag red fort var det faktiskt i Norge på landsdelskampen, så det är ett tag sedan. Men det ska inte hindra mej. Med finsk sisu kommer man långt...

Fartens tjusning har jag verkligen saknat. Hittade en gammal bild på mej och Carotin från bygdetravet i Finland. Det är några år sedan, men jag är minst lika peppad nu att rida som då när det var de första gångerna man fick chansen. Love it.

Stallvardag

Tänk att bli så glad över en vanlig vardag i stallet. Att börja dagen med att mocka kanske inte är allas dröm, men på något sätt mår jag bra av att vara där bland hästarna varje dag.

Kiara och Nerium gick 3 x 1600m på banan idag och verkade pigga och glada. Extra kul att Svärdan körde min svarta springare och tyckte hon var fin. Det lever jag länge på. Och fy fan vad hon såg fin ut. Bara att anmäla ut och köra ! :)

Här är en bild på Nerium när han startade på Bergsåker senast, hoppas det blir snart igen nåt lopp. Stor och fin han är med sina 550kg och över 170 i mankhöjd.

Ikväll blev det snabbmiddag och plugg. Hemtenta tills imorgon och jag är som vanligt inte så långt hunnen i skrivande stund. Men deadlines gör att man bli effektiv.

Frukostmys

 

Det är konstigt, men då man är sjuk och mycket hemma så finns det tid för att pyssla med det ena och andra. Har hittat min nya favvofrukost. Lätt godaste frukostgröten som finns och dessutom inte är som vanlig tråkig gröt :)

 

 

 

 

 

De har goda, kanelflingor utan tillsatt socker också.

Så man blir go och glad redan på morgonen :)

Travglädje

Nu börjar jag äntligen känna mej bättre, och därför har jag lyckats rymma på trav två gånger senaste vecka.

Nästa helg är jag tillbaka i vagnen och tävling hoppas jag på redan nästa vecka.

Förra tisdagen startade Nerium på Bergsåker med Svärdan i sulkyn. Han fick ett perfekt lopp invändigt, och spurtade på slutet. Han såg fin ut så jag hoppas formen är på väg upp igen.

På söndagen startademin egen Kiara på Östersund. Hon var lite taggad i volten men My gjorde en jättefin styrning och slutade sexa. Mycket bra efter pausen och det känns som att hon är på gång nu. Hoppas på finfina lopp och kanske lite framgångar i vinter med min prinsessa.

Lyckan att må bättre, att få vara på travet och att ha en häst som visade finare form än jag vågade tro på. Trav är fantastiskt.

Lördagshäng

Den planerade aktiva lördagen blev nåt helt annat. Slötittat på tv, diskat och sovit. Plugget fick vänta, hinner ju plugga mest hela veckan ändå.

Kollade som sig bör på v75 sändningen idag, och i sällskap av Emelie också på Så mycket bättre och på filmen One Day.

Hoppas på mera energi imorgon, och jag hoppas att stormen inte fått Sally att flyga iväg från lösdriften...

Sommarminnen

Mitt i allt regn och rusk när vädret inte kan bestämma sig för om det är sommar eller vinter eller mittemellan är det härligt att kolla på bilder från i somras.

 

Kanske den bästa sommaren i mitt liv. Stressen var borta, jobbet på Wången rullade på, hästarna gick fantastiskt, och vädret var fint. Kommer att minnas den här sommaren länge.

Jag och Ronja, 55 hästar på en fantastisk riksanläggning i 11 veckor.

 

Önskar att vädret var lika underbart fortfarande, men man blir varm av att titta på dehär bilderna.

Det är såhär jag minns sommaren 2013!

 

 

 

Jas och jag njuter av sommarsolen. Livet på Wången gick i sommartakt, och vi körde mycket både häst och ponny. Ett riktigt travliv på en av de finaste anläggningarna som finns.

 

 

 

 

Här en bild från då Nerium vinner på Hoting. Hoting-veckan var en magisk, då alla Wångens starthästar presterade kalasbra. Orrient lyckades vara två i sina båda lopp, såsom även Wall Stone. Björnling var också på gång. Den långa resan med hästarna kändes betydligt lättare med prestationerna i bagaget. Resan till Solänget några veckor senare var också värd alla de slitsamma milen i bilen, då jag fick köra hem en seger med Nerium.

 

 

Förutom allt det roliga med framgång och skoj, tvingades jag fatta beslut om min Sally.

Att ställa en skadefri häst i fullt tävlingsskick i avelsboxen känns i mitt hjärta. Vi hade ju tänkt visa vad vi gick för, men det blev inte så. Så från tävlingsbanan till avel på en vecka. Betäckt en gång och konstaterad dräktig. Min finaste Sally, men jag tror det blir bra såhär också.

 

 

Det här är mina sommarminnen, sommaren 2013 jag sent kommer att glömma.

Tack Ronja, Wången, Sally och de andra hästarna, de va ni som gjorde detta !

 



Fredagsmys

Ikväll är det fredagsmys med enchiladas, mexikansk öl och ett finfint sällskap.

Har sällan så mycket tid för att ta det lugnt så tidigt, korkade ölen redan vid halv fyra, men nu när man inte får vara i stallet kör jag teoriplugg kombinerat med semester - all in !

 

God mat i mycket gott sällskap av Emelie :)

 

Därefter slötitta på Idol inkluderande våra egna jurykommentarer, och nu fotboll Sverige - Portugal.

Härlig fredag. Sällsynt, men lyxigt.

Veterinärbesiktning

Idag har jag varit med Kiara på veterinärbesiktning för att kunna få en hästförsäkring. Det mesta verkade vara i sin ordning, lite små anmärkningar som hör till när man startat 77 gånger, men inget som påverkar henne som tävlingshäst i större rad just nu.

Nästa vecka blir det start med My i sulkyn, jättekul. Jag räknar med att vara tillbaka fullt ut från och med december. Då är det min tur att köra igen, och som jag saknar :)

Plugget kommer ikapp mej

Nu är jag äntligen lite piggare, trots att jag fortfarande sover måånga timmar i dygnet så känner jag mej mycket bättre. Ansträngning tål min kropp inte än men att gnugga geniknölarna har väl aldrig skadat.

Pratade med läkaren här om dagen som var ansvarig för mej under sjukhusvistelsen förra veckan. Svalgodlingen hade visat på andra bakterier än de han trodde, så jag blev behandlad med fel antibiotika, och i princip självläkte infektionen. Typiskt mej att råka ut för dethär, men det förklarar ju varför det tog så länge innan det vände mot det bättre. Levervärdena var inte katastrofala, så bara jag vilar en vecka till så kanske jag kan vara tillbaka i nån mån seden. Saknar loppen och körningen och allt pyssel med hästarna. Vill vara i stallet nu. Bara jag känner mej lite mer kry så sätter jag upp mej som tillgänglig i loppen i december. Det är ju mitt liv, min passion att vara med hästarna i alla lägen.

Men medan jag är borta från stallet får jag passa på att plugga lite extra. Då har jag ju mer tid för hästarna då jag får vara där. Just nu har jag påbörjat min seminarieuppsats, som består av en litteraturstudie på reviderade vetenskapliga artiklar. Känns kul att vara igång. Det här ska jag ge järnet för. Jag skiver om EPM, Equine Protozoal Myeloencphalitis, som är en sjukdom som sprids på den nordamerikanska kontinenten.

V75 och soffhäng

Tänk att man alltid blir så glad av att titta på trav. Hästarna är fina och spelarna är missnöjda för att fel häst vinner. Glansen med trav var kanske inte i sitt finaste jag just idag, Halmstads travbana var riktigt skitig, men charmen finns alltid där.

Hästarna som gör det värt att stiga upp på morgonen, som jag förhoppningsvis kan livnära mej på nångång i framtiden. Min passion. Min dröm. Mitt liv.

Dystert att vara borta nu några veckor, men jag får ta igen den tiden efter jul. Blir småfix med annat nu, och så blir det väl att satsa på skolan så fort jag orkar. För trött nu, bara att vila lite till...

Islandshästens dag på Wången

Idag anordnades Islandshästens dag på Wången. Trots att jag är väldigt trött tog jag mej samman en stund och åkte dit för att spana in clinicen som mina klasskompisar höll. Mycket bra, men lite nervositet i luften.

Deltog inte i det övriga programmet, utan hälsade på Kiara och My som skulle ut och köra, och sen städade jag lite snabbt i skåpet så man hittar det man behöver :)

Sen tog jag en fika på Wärdshuset med mina klasskompisar, lunchen var för svårätlig just nu. Te och saft och skitsnack och livet känns bättre.

Mer än så orkade jag inte vara igång. 2 timmar på halvfart och jag behöver sova. Som skalman med sin sovklocka...

Kärt återbesök i stallet

Idag fick verkligen bita ihop för att inte kliva upp på morgonen. Vaknade redan vid 5, men envist låg jag kvar till 9. Då somnade jag om och vaknade efter lunch. Men jag orkar inte mycket mer. Vaken en timme och sover två.

Hur som helst har jag inte lika mycket feber längre, och inte så ofta. Ätandet ställer fortfarande till med problem, men det är väl bara att tvinga i sig så mycket som möjligt. Till mitt stora missnöje verkar mina muskler som jag jobbat till mej under sommaren försvinna. Mina armar som var så muskliga och mina vader som var så starka. Monte-formen som helt enkelt rinner ut i sanden.

Träning blir det inte förrän 2014. Så tills dess får jag väl tyna bort för att komma igen starkare än någonsin :)

På eftermiddagen fräschade jag till mej och tog en snabbtripp till stallet. Många morötter till en så gullig Kiara <3 Vill tacka er, Ida och Emelie för hjälpen, och My som kunde ta på sig Kiara för lite fler veckor. Kan inte vara lätt att ta över efter att jag gömt massa täcken och sadlar på konstiga ställen, men nu kanske det är lite bättre koll....

Kiara verkade mycket nöjd och glad, och hon har fått en ny hagkompis som hon trivs bra med :) Tror hon blir lika bortskämd med My som med mej...

Körde en sväng och hälsade på finaste Sally, som ser tjock och go ut på lösdriften. Morötter här också, vilket föll damen i smaken. Hon har släppt ut en riktig vinterpäls nu också, så hon ser ut som en riktig fölmamma.

Förövrigt verkar mitt hingstval på Sally vara ännu bättre än jag någonsin vågade tro. Förutom en stochampionatsvinnare har Super Photo Kosmos lämnat en Breeders vinnare som förra helgen segrade på Sundbyholm, Digital Ink. Magkänslan är bra nu. Jag hoppas mitt föl också har kapacitet för de högre klasserna...

Nu blir det fredagsmys med mina snorpapper och pillerkartor. Snart måste turen vända.

Hemåt

Efter fyra nätter på sjukhuset åker jag strax hemåt. Uppgiven över att jag får ta paus med hästarna ett tag, men samtidigt verkade det lite positivare än det jag senast fick höra med tanke på att vara tillbaka redan i december i sulkyn och träningsvagnen.

Mata morötter kan jag ju fördröja tiden med, jag vill ju köra och rida! Allt har väl sin tid. Är jag borta nu så kommer jag väl igen sen. Men hur lätt är det att inte få några slag mot levern och mjälten under följande månad. Jävla körtelfeber. Har aldrig trillat ur en träningsvagn och det är längesen jag trillade av en häst också, men risken finns ju där. Får väl köpa mej en sparkvagn... Och sen får jag väl köra med min säkerhetsväst hemma också...

Mitt i all min frustration får jag väl tänka framåt. Hem ikväll, hälsar på hästarna imorgon och vilar helgen för att ta det lugnt en vecka i Alsen. Kanske jag är tillbaka sen. Jag och mina hästar mot världen.

Långt från hästarna

Länge sen jag kännt mej så maktlös och orkeslös vad det gäller mitt liv.

 Sally har det bra, och Kiara har hästvakt men jag vill ju vara där själv och pyssla. Varje dag, det är ju de som är mina ögonstenar.

Nu är det senast på torsdagen jag såg dem. Då gick det förövrigt inte så bra för mej på travet. Hästen kändes fantastisk, men det hettade till i omstarten och så var tjejen inte riktigt så stark som kusken som befann sig i en annan värld trodde.

  Efter travet var jag som slagen med slägga. Trött och svullen och allmänt hänging. Redan tisdag natt var jag sliten, så onsdag tokdekkad, torsdag på travet en halvdag, fredag vårdcentralen med 39,5 i temp och riktigt sjuk. Medicinerna hjälpte inte mycket för nu på söndag är jag på akuten.

Sover på avdelning och de har stuckit mej fler gånger än under hela mitt liv. Och mina kärl är fortfarande omöjliga att hitta. Svalgprov också. Hur som helst. Nu sover jag här. På avdelning 11 rum 11.

Mumintrollet har tappat bort sig från Alsen. Vill tillbaka till mina sammetsöron, men tills dess är det väl bara att vila sig i form.

Höstdrömmar

 

Drömmer mej bort som jag brukar göra ibland.

Undrar var jag kommer att finnas om 2 år.

 Hur ser mitt liv ut då?

 

Sally är förhoppningsvis med på resan efter Wången också.

Bilden är från i våras när Sara gjorde photoshoot på oss. 

Förkyld

Min förkylning verkar inte ge sig. Tredje veckan och jag är less. Vill springa och må bra. Vill träna monte och bli härligt höstpigg som jag brukar :)

 

Febern kommer krypande och hostan blir värre. Men på vårdcentralen har de inte tid innan onsdag så jag bestämde mej för att kurera mej själv. Har nog nåt gammalt receptbelagt hostpreparat i skåpet och alvedon kan man köpa på Ica. Välfärdssamhälle i all sin ära, men den gången jag blir sjuk, dvs. maximalt en gång om året ska jag få det jag behöver för att bli frisk. Minus för Krokom, så blir det aktuellt senare i veckan ringer jag nån annanstans.

 

 

Semestervecka?

De flesta på Wången har höstlov, vilket också drar ner på tempot på hela anläggningen.

Idag har jag endast kört min finaste Kiara. Hon är på gång nu, men jag hade gärna sett att hon orkat bättre. 5 backintervaller idag med litet för mycket flås efteråt. Överväger att sadla henne för galoppintervaller följande träningspass så länge sandbanan är brukbar.

   Nerium ska ut och träna imorgon. Om några veckor blir det start. Han var lika fin som i somras då han tog sina 2 raka förra veckan. Taggad. Laddad. Kaxig. Hoppas han kan leverera. Han är en kapacitetshäst då allt stämmer.

Norgeresan har förövrigt gett mej riktig motivation för monten. Fy fasen vad det var kul. Det är länge sen jag red i lopp, men det känns hur fantastiskt som helst. Tror jag ska låna nån skolhäst och ge mej ut och sitsträna så fort jag kan. Nu ni. Alla tips från Lindas Clinic i somras ska testas.

Men för idag är det slut på hästeriet. Fikar i stan med Sallys gamla ägare. Sally fick litet ompyssling igår. Hon mår som fisken i vattnet på Västbacken. Känns bra att hon är dräktig, samtidigt som jag är besviken på att jag inte fick till henne på banan. Den finaste travare jag kanske någonsin sett. Bara trav i henne. Nästan sorgligt. Att hon inte fick visa dem som inte trodde på henne. Men jag ångrar ingenting. Som hästägare har man kanske inte så mycket pengar, men hästarna är min familj så länge jag bor här. Mitt allt.

Norge vill sig inte

Leangen 2 gånger under den gångna veckan.

På måndagen blev det startgalopp, därefter blev det pannkaka av att sitta på innerspår och när jag kunde körde ut var det för kort bit till målet... Prima var fin och lugnare än tidigare, svarade bra då han fick chansen.

Och inte blev det bättre på lördagen. Potatis har aldrig varit så fin som nu. Som en rund miljon gick han 15,5 genom första sväng i värmningen då jag testade lite. Defileringen gick finfint och allt tills vi passerat första svängen. Då blev det trångt pga en oregerlig galopperande häst som inte lämnade fältet. Så galopp var resultatet. Så trist då hästen var så fin.

I damloppet var det strul i starten och jag körde in på innerspåret, där jag mer eller mindre satt fast. Kom ut och körde långt ut och lyckades komma in på en 4 e plats. Grym häst, Synjo Star, och grym avslutning. Den ska jag spela på om den startar på Leangen inom kort.

Det blev en härligt galen helg i Trondheim i det stora hela. Jag försökte ta det lugnt med min förkylning och ögoninflammation, men jag känner mej sliten nu. Tackar alla för ett trevligt resesällskap. Är även väldigt tacksam för att jag fått chansen att köra dessa hästar. Tränarna som ger unga, karriärslystna tjejer och killar chansen att köra. Ni är guld värda.

Efter att ha börjat dagen väldigt segt fick jag en hel del gjort.

Sally hade det fint i morgonfrosten och jag lyckades lura henne så jag fick tag på henne också. Var så illa tvungen då det är dags för höstens träckprov.

Stressen över att Kiara inte är vinterskodd gnagar på mej, för jag måste ut och köra fort om hon ska starta nästa vecka. Idag blev det därför monteträning i ridhuset. Antar att det var jag som tränade mer än hästen, för hon verkade nästan oberörd. Sällskap av Emelie och Scoop, som jag försökte dela ut lite tips åt. Är verkligen inget proffs men det är kul att reflektera över saker tillsammans.

Körde invägning på stora hästvågen efteråt med sadel och utrustning och landade på 69 kilo. Lagom att med lite mindre vätska i kroppen på lördag ha en ridvikt på lite närmare 65...

Seg som jag är packar jag körväskan imorgon på förmiddagen då min dress fortfarande torkar i torkskåpet. Imorgon blir det Leangen i Norge. Kul. Men det är tuffa hästar emot. Men loppet ska köras :)

Mysmiddag med fina vänner

Lördagskvällen avslutas på bästa möjliga sätt, middag med mina fina. Ronja, Luc och Rischka.

Tack för att ni var här, ni är bäst. Dagens meny var tomatsoppa a la Mette med surdegsbröd, och till efterätt ananaspaj.

  Roligt att laga mat igen med sällskap i köket. Saknar ofta det. Inte någon som gör mat åt mej, utan nån som håller mej sällskap. Och diskar. Det gillar jag inte heller. Grymt kul att lyssna på mina gamla iPod-låtar och snacka om allt och ingenting.

 Ruskiga höstkvällar blir till frostiga vinternätter, men vad gör det när man kan mysa inomhus i gott sällskap.

Underbara lördag

Vaknar upp på morgonen till en frostig lördag. Vintern ser ut att ha kommit för att stanna. Minusgrader, snö och halka ett halft år framöver. Är inte så imponerad över att vintern redan är här, men finns inte mycket att göra åt det :)

   Gårdagskvällen på travet gav mej en veckas avstängning, då jag med en laddad Knox orsakade en omstart. Stökigt lopp men så är det ibland, han gick 16,9 på ett bra sätt, så det lovar gott för kommande lopp.

  Idag har jag redan varit hos Sally på Västbacken och matat morötter, samt tagit hand om Kiara. Kiara ska jag anmäla ut den 31 oktober. På måndag lopp med Prima på Leangen, och sen blir det 2 lopp kommande lördag. Förhoppningsvis också 2 lopp 31. oktober. Kul att folk vill att jag kör, har mycket att lära än, men det är loppkörningen som får mej att trivas i Jämtland. Och hästarna.

Måndag.

Idag är det måndag. Min födelsedag också för den delen. Men det känns inte så viktigt. Att fylla 22 är inget speciellt, man blir bara äldre, och inser att tiden inte står still. Snarare står livet still, men tiden rusar förbi. Saknar äventyr och utmaningar. Tur att hästarna finns, för hur naivt det än låter så är de mitt allt :)

Kaos

Ibland blir det bara pannkaka av allt. Trött på det, trött på att mitt liv ska vara som en orkan vänt upp och ner på det. Men jag lever ut mitt liv, mina tankar mina känslor. Jag är ärlig och det viktigaste för mej är rättvisa. Alla ska bli rättvist behandlade. Så vad är problemet. Tål inte folk sanningen. Stryka medhårs är lättare än att säga till och ta en diskussion. Men att bara flyta med strömmen är inte min grej. Det kommer man inte långt med. Men man ska visst inte sträva högt, långt eller överhuvudtaget någonstans. Inte var jag befinner mej just nu. Får se hur många morgnar jag orkar stiga upp för att leka i sandlådan. Utanför bubblan väntar verkligheten. Jag väntar på verkligheten, vill inte sitta fast för länge. Endast döda fiskar flyter med strömmen.

Trav här och där!

Tar alla mina chanser nu att köra häst, och det är så kul, även om framgångarna inte är så stora. Redan det att folk sätter upp mej i sulkyn känns fantastiskt. Inte bara i lärlingsloppen, damloppen och ungdomsloppen. Också premielopp och vanliga lopp. Glad. Det är så kul, gäller att ta vara på chanserna. Dessutom känns det som om mina egna små pärlor också är på gång snart. Nerium, Kiara och Sally. Nerium närmast start. Kiara kurerar sitt ben och Sally står i fölboxen, dräktig 75 dygn. Travets värld tog mej med storm för ganska exakt 5 år sedan. Ångrar ingenting, är snarare lycklig för att jag fick påbörja den här resan. Travet är mitt liv. Hästarna är mitt allt.

Travets värld...

Har tänkt länge på bloggen för det känns som att det är dags att blogga igen. Bloggen är ett bra sätt för mej att skriva ut mina tankar och funderingar. Just nu är mitt liv varken intelektuellt, speciellt socialt eller spännande, så jag hoppas bloggen kan hjälpa mej tillbaka. Hästarna är mitt allt, och så lär det bli på bloggen också :)

Hästtipset

Mitt bästa hästtips just nu i pälsfällningstider är den lilla ryktstenen som gör under :) Speciellt då hästen är varm efter motionsrundan lossnar vinterpälsen lätt och visst omemr det fram en fin, len sommarpäls därunder. Hästarna blir riktigt fina med den nya pälsen och min underbaraste Sally verkar byta färg till en mycket mörkare brun än hon varit under vintern :)

 

Våren kommer också i norr :D

Efter en vecka i Finland är jag tillbaka i Sverige och känner mej mer svensk än någonsin. Har pluggat en del men har fortfarande en hel del kvar och det är redan fredag.... Me våren gör mej glad och det känns som om veckan i Finland har gjort mej full av energi och glädje, så jag är tillbaka mer taggad än någonsin.

Pluggandet går fortfarande trögt, men för idag har jag parkerat mej i Östersund på ett kafé och hoppas att det ska få min energi koncentrerad på det den behövs till. Och det är bara 9 veckor kvar till sommaren, underbart.

Hästarna fäller också vinterpälsen, så visst är sommaren snart här. Har plockat fram både tunnare täcken och tunnare träningsoveraller. Vårkänslor i luften...