Efter fyra nätter på sjukhuset åker jag strax hemåt. Uppgiven över att jag får ta paus med hästarna ett tag, men samtidigt verkade det lite positivare än det jag senast fick höra med tanke på att vara tillbaka redan i december i sulkyn och träningsvagnen.
Mata morötter kan jag ju fördröja tiden med, jag vill ju köra och rida! Allt har väl sin tid. Är jag borta nu så kommer jag väl igen sen. Men hur lätt är det att inte få några slag mot levern och mjälten under följande månad. Jävla körtelfeber. Har aldrig trillat ur en träningsvagn och det är längesen jag trillade av en häst också, men risken finns ju där. Får väl köpa mej en sparkvagn... Och sen får jag väl köra med min säkerhetsväst hemma också...
Mitt i all min frustration får jag väl tänka framåt. Hem ikväll, hälsar på hästarna imorgon och vilar helgen för att ta det lugnt en vecka i Alsen. Kanske jag är tillbaka sen. Jag och mina hästar mot världen.
No comments:
Post a Comment