Julstädning

Har definitivt blivit lite smågalen nu, då jag storstädar i min lilla lägenhet som aldrig förr. Ska bli fint till jul. Ska få ut massor av kläder jag inte anväder ut skåpen också, så jag kan få plats med allt det jag faktiskt har på mej :)

För övrigt har jag rensat skafferiet, och slängt bort en hel del gamla papper som jag inte längre behöver ha sparade. Kanon med lite mer plats i lägenheten.

Funderar på att möblera om också, men det är jag inte säker på än....

MammaSally

Några suddiga bilder på Sally som mår riktigt bra på Västbacken.

Magen blir större för var dag och pälsen är riktigt tjock och lurvig.

Hon ser ut som en riktig avelsmärr även om hon kan släppa loss ibland och vara riktigt sprallig :)

Hästägarekannan på Östersund...

... gjorde en chansning då jag anmälde till Östersund igår. Valde att inte bara anmäla ut i punkt 21, utan i första hand till Hästägarekannan. Ångrade mej efteråt, men prissumman lockar, trots att det blir ett tufft lopp. Och när anmälningslistorna kom var hon med, med sina ynka 47 poäng. Klassen på loppet är inte jättebra, men det blir hårt för mej och Kiara från spår 4 på start. Men vi ska kriga, det är ju trots allt Kiaras favoritdistans på 2640 ....

Montélopp med Päran

 

Montéloppet med Päran på fredagen blev tyvärr som det brukar på Östersund. Han gillar nog inte banan. Resultatet var galopp. Hann bara upp bakom bilen, däör han blev lite nervig och galopperade. Surt, speciellt då han var riktigt fin i både värmning, defilering och provstart.

 

 

 

Här är min montésadel, 700 g, blir nog 2 kg med stigbyglar, gjord, brösta och svanskappa.

Gillar den, och även om den är väldigt liten är den riktigt bra att rida i.

 

 Det andra jag alltid har då jag rider lopp är min klocka, TimerGPS. Den är oslagbar, för man ser realtiden på hur fort man kör. Minuset är att jag måste komma ihåg att ladda den...

 

 

Mina glansiga galoppstövlar är det allra bästa att rida i. De är lätta och små, men mycket bekväma. Men kallt om tårna blir det på vintern. Så blir det lopp i fler minusgrader än i fredags får jag nog hitta på nåt annat att ha på fötterna :)

 

Annars är jag jätteglad över att vara tillbaka i sadeln. Känns härligt, och jag tänker rida jobb på Kiara efter nästa lopp och kolla om kanske hon kan bli min nya montéhäst.

 

 

 

Lycka

Vet inte om det riktigt går att beskriva. Men det är en smygande känsla av lycka. Att få vara frisk, glad och lycklig vill väl alla, men det är inte alltid så självklart. Hästarna ger mej också mervärde i vardagen. De kostar väldigt mycket, räkningarna trillar in i postlådan några gånger i månaden, men det får det vara värt.

Idag körde jag på banan med min Kiara. Lycka att vara hästägare och tränare på den hästen. Hon gör sitt bästa och är verkligen pigg nu. Hon vill vara först, hon vill springa fort - och hon gör det också.

Hon är verkligen så fin nu. Bara att hålla i sig och åka med. Hon känns grym, och nu vill vi verkligen ut och visa vad vi går för. Den 16e, på Östersund ska vi ge allt, både jag och min fina tjej.

Vintern på Wången...

Vintern är här. Kände det imorse, och inte blev det bättre av att jag inte hade klätt på mej en tillräckligt tjock tröja. Öronmuffarna till hjälmen var också hemma. Inte så klartänkt på morgonen helt enkelt...

Men därefter rullade det på som vanligt. Mocka, sopa och fixa i stallet. Sedan släppte jag ut Kiara i hagen, hon är så lycklig nu när hennes hagkompis flyttat tillbaka. De är så söta de där två, Kiara och Seven.

Efter det var det banjobb som gällde med Lovisa, som är ett treårigt kallblod. Hon ska starta på fredagen och lite balansering lär behövas, men hon var kanonfin i bakvarv och kom iväg bra från volten, men sen började problemen, hon blev sned och svårstyrd och tappade travet. Men ett boots höger bak, murphy på vänster sida och en sulky med sidostänger kommer att göra susen. Positivt överraskad över hur trevlig hon var att köra. Så på fredagen hoppas jag hon ska få gå ett fint lopp med Svärdan i sulkyn.

Kul med kallblod, undrar varför jag bara har mina varmblodstravare, kanske får köpa mej en hårboll då jag ...

Imorgon står mera kallblodskörning på schemat :)

Sallys historia

Tänkte passa på att berätta min och Sallys historia, då det ibland är nån som undrar varför jag har en häst som henne och varför jag valt att betäcka henne nu då jag egentligen borde ha kvar henne som starthäst och varför jag ens har henne.

 

 

Det började med ett telefonsamtal i januari. Jag hade drömt om att ha egen häst då, men trodde inte jag skulle fixa det ekonomiska och valde att vänta med köp och leasing, hade visserligen ringt några oseriösa samtal på riktigt dåliga hästar, men kände då precis som idag att jag inte vill ha något helt stamlöst.

 

 

Jag hade nog sagt i någon svag stund det till Maria, och i slutet av januari ringde hon och frågade om jag inte kunde ta en häst på leasing. Jag vågade inte då, men vi kom överens om att hästen skulle komma upp på vinterträning 3 månader. Hon hade då inte visat vad hon kunde på banan och var distanserad på Solvalla veckan innan. Jag chansade. Visste att det var nerverna som kunde spöka för henne, men jag ville verkligen ge henne en chans, hon hade ju fint blod i sig.

 

 

Sagt och gjort, en vecka senare var hon på Wången. Minns de första körturerna i skogen då hon var allt annat än lugn, men den travsäkerheten har jag sällan skådat. Ibland åkte jag nog bara med, ibland skrittade vi lugna turer. Humörsdamen kunde vara olika från dag till dag, men då hon blev van vid de nya rutinerna lugnade hon sig.

 

 

I början var jag med på flera licenslopp, var hon alltid visade fin trav och startsnabbhet, och alltid fick fina resor där hon fick avsluta långt fram i fältet. Hon byggdes upp. Jag red in henne en mörk februarikväll. Kastade på sadeln och red iväg. Inga problem, hon var lugnare än vid körning. Häftig känsla då vi kom varandra närmare, hon var ju precis en sådan häst jag gillar, som inte är som alla andra. Hon är snäll, men då hon är nervös är det svårt att komma åt henne. Men det funderade.

 

 

I mars startade vi bygdetrav på Vemdalen. Hon skötte sig exemplariskt och var två i mål, avslutade 16-tempo sista 300 m på isbana. Och jag var nöjd. Det var kul att köra.

 

 

Vi tränade på, men vid en mjölksyramätning visade hon mycket höga laktatvärden. Bakslag. Men en månad senare gjorde vi ett nytt test och då var allt normalt. Det var stressen som gjorde att hon hade som ett pingpong-spel i huvudet. Men vi gav oss inte. Fortsatte jobba. Det blev ridträning i form av dressyr och hon gillade det. Men vår vinterträning tog slut.

 

 

 

Vi fick förlängt en månad. Så hon skulle stanna maj ut. Jag gillade hästen, men hon lyckades inte visa nåt i starten i maj, och då visste jag inte hur det skulle gå. Men då kom samtalet. De ville att hon skulle ha det bra och var villiga att ge bort henne. Ge henne till mej. Tänk. Lilla jag skulle få en häst. Och så blev det. Hon blev min. Visste att det fanns kapacitet där. Visste att bara jag kunde få henne lugn hade jag pengar att hämta på banan.

 

2 veckor senare startade vi på Östersund i den värsta leran jag någonsin kört lopp i. Hon fick rygglopp och sista peng, inte alls gynnad av banan med sitt flacka steg, så det var ju tungt. Men starten var svår från spår 4. Det var trångt och hon var snabb ut. Hon störde medtävlande och jag fick en avstängning. Men jag trodde det bara var spåret.

 

Nästa start blev en gryg månad senare. Hon hade tränat fantastiskt. Hon trivdes och var lugn på betet, och i värmningen var hon lugn och fin i långvagn. Dagen innan hade vi haft problem att volta hemma, hon gillade inte att ha andra hästar runt sig som stressade upp henne. När loppet skulle gå körde jag till start. Kände efter ett varv att hon blev lite skuttig. Tappade så gott som styrningen. Tempot gick inte att reglera. Hon hoppade framåt. Sedan reste hon sig. Men jag trodde jag skulle fixa det. Tredje gången hon hoppade upp i luften var det dock kört. Hon tog sats, hoppade rätt upp, knäckte checken och jag kände att det här inte kommer att sluta bra. Låg på skalmen och fick kämpa mej upp. Körde givetvis ut.

 

Men jag vågade inte längre chansa. Det var inte kul. Varken för mej, för hästen eller för våra medtävlande. Och när det krävdes två omkval gav jag upp. Förstod ju det. Det hade blivit tufft.

Det var då jag ville förvalta det fina blod som finns i henne. Jag ryckte skorna och lastade henne på en annan transport. Hon fick åka iväg till stuteriet. Från full tävlingskondition till avelsmärr på en dag.

 

 Jag kände mej besviken på att jag inte kunde fixa det. Att jag inte kunde få till henne. Men så fick det bli. Samma vecka vann Blended Scotch stochampionatet, och då blev det samma hingst för Sally, Super Photo Kosmos.

 

 

 

Nu är hon dräktig. 5 dagar efter att hon lämnade tävlingsbanan inseminerades hon. Bara en gång seminerad och dräktig på en gång. Det var kanske meningen att det skulle bli såhär.

 

Idag ser hon ut som en isbjörn i sin vinterskrud, och trivs jättebra på sin lösdrift. Kanske det är det här som är lycka. När saker blir så bra även om man inte planerat så från början.

 

På bilderna som Sara tog i våras visar hon den Sally som hon alltid kommer att vara för mej.

Fri. Vild. Otämjbar. Självständig.

 

Precis som jag.

 

 

 

Tisdagströtthet

Ja, vad kan man säga, att jag aldrig lär mej. Det här med deadlines gör att jag får saker och ting gjorda, så även den här gången. I sista stund såklart. Men gjort blev det.

Hade i varje fall en hemtenta som skulle bli gjord tills klockan 10.30 idag och igår satt jag där med mina mindmaps och hade inte rafsat ner ett enda dugg innan klockan 18.00 på kvällen. Så det blev ju en mycket kort natt, men arbetet var inlämnat och klart vid 9.20 i morse, nöjd.

Hur många gånger har jag inte sagt att jag ska jobba lite tidigare, men då motivationen inte infinner sig är det lätt att göra annat. Efter att nu har sovit bort hela kvällen känner jag mej som om jag är mitt gamla jag igen :)

Montélopp på Östersund

På fredagen gäller det igen. Äntligen tillbaka i startlistan och det känns ju underbart.

Rider min gamla kompis Winning Ronin G.C. och han har känts finare och finare för varje gång jag ridit honom, så jag hoppas på ett felfritt lopp nu, för fort kan han gå.

Hoppas att min egen form är bra även på fredagen, senast jag red fort var det faktiskt i Norge på landsdelskampen, så det är ett tag sedan. Men det ska inte hindra mej. Med finsk sisu kommer man långt...

Fartens tjusning har jag verkligen saknat. Hittade en gammal bild på mej och Carotin från bygdetravet i Finland. Det är några år sedan, men jag är minst lika peppad nu att rida som då när det var de första gångerna man fick chansen. Love it.

Stallvardag

Tänk att bli så glad över en vanlig vardag i stallet. Att börja dagen med att mocka kanske inte är allas dröm, men på något sätt mår jag bra av att vara där bland hästarna varje dag.

Kiara och Nerium gick 3 x 1600m på banan idag och verkade pigga och glada. Extra kul att Svärdan körde min svarta springare och tyckte hon var fin. Det lever jag länge på. Och fy fan vad hon såg fin ut. Bara att anmäla ut och köra ! :)

Här är en bild på Nerium när han startade på Bergsåker senast, hoppas det blir snart igen nåt lopp. Stor och fin han är med sina 550kg och över 170 i mankhöjd.

Ikväll blev det snabbmiddag och plugg. Hemtenta tills imorgon och jag är som vanligt inte så långt hunnen i skrivande stund. Men deadlines gör att man bli effektiv.